tisdag 12 januari 2010

Hakuna Matata

Idag var ingen toppendag. Jag vaknade och hela huvudet kändes som gelé, förmodligen en biverkning av brist på sömn. Jag tänkte att det skulle släppa efter en dusch, men det gjorde det inte. Då satte jag upp ett nytt litet delmål, som inte heller fick gelén att skingra sig.

Nu har jag kommit hem och det senaste delmålet jag satte upp var att få loss en bil ur en snödriva, men eftersom jag inte lyckades med att få loss bilen blev jag inte riktigt av med mitt geléhuvud.

När jag är trött glömmer jag bort saker. Jag misslyckas med att hålla det jag lovar och jag gör folk besvikna, vilket gör mig själv besviken. Det är inte så lätt alltid att hålla reda på allt. Att säga rätt saker till rätt personer och undvika att säga fel saker till fel personer.

På bussen imorse(s) var det en kille som hade tourettes syndrom, han flängde med armarna och svor och hans vän ursäktade sig å sin kompis vägnar. Jag befann mig i en dimma och ville bara slumra in, men killen kunde inte hålla käften. Först blev jag irriterad, men sen insåg jag att det inte skulle hjälpa. Stackaren kan inte rå för hur han beter sig, hans läten och rörelser är inte hans val, så jag borde inte ställa honom till svars.

Fortsätter jag det resonemanget måste jag tillstå att argumentet att det inte är hans val inte är särskilt starkt. Soldater under Hitler försvarade sig vid Nürenbergrättegångarna med att de endast följt order och således inte haft något val, vilket tydligt visar hur svagt mitt sätt att resonera är. Det måste finnas en distinktion mellan sådant vi kan påverka och sådant som är utom vår kontroll.

En soldat kan vägra en order. Någon med tourettes kan (vad jag vet) inte vägra sina ticks.

Det här med val är också intressant i andra sammanhang. Jag tyckte tidigare inte om färsk koriander. Jag brukade skämtsamt säga att koriander är det man tillsätter till handdiskmedel för att små barn inte ska äta det. Sen gick det en tid och jag vet inte vad som hände men en dag så var koriander plötsligt riktigt gott.

Jag vet att jag tyckte att det var synd att jag inte gillade koriander, men jag kunde inte göra något åt det. Jag kunde inte påverka vad jag tyckte om koriander. Jag hade inget val. Jag hade dock ett val när det gällde hur jag skulle hantera att jag inte tyckte om koriander, i mitt fall valde jag att motsäga mig koriander aggressivt vilket gjorde det lite pinsamt när jag plötsligt började uppskatta smaken.

Min poäng, om det finns en sådan, är att vi inte kan hjälpa hur vi upplever saker. Vi kan vilja tycka om något hur mycket som helst (jag skulle till exempel vilja gilla öl mer än jag gör), men vi har inget val. Vi har däremot ett val när det gäller hur vi handskas med saker vi inte har någon kontroll över. Blir vi irriterade eller väljer vi att gilla läget och göra det bästa av situationen?

Det här har inte varit någon toppendag. Det var inte mitt val, jag hade velat ha en superdag fylld med glada miner, men så blev det inte. Var det mitt fel? Ja, det var mitt fel. Dels för att jag inte såg till att få tillräckligt med sömn. Dels för att jag inte orkade rycka upp mig tillräckligt för att bara skita i att det kändes som en skitdag. Dels för att jag inte lyckades formulera de här tankarna förrän dagen nästan var över.

När det känns som att världen vänt dig ryggen ge inte upp. Det finns säkerligen något du kan göra för att situationen ska kännas bättre. Och även om det inte finns det så har du i alla fall försökt och gjort ditt bästa. Och det är något att känna sig stolt och glad över, så då är dagen inte helt förgäves i alla fall.