måndag 7 mars 2011

Läxhjälp i Tensta - Matematik och asiatisk mat

Idag var jag på frivillig läxhjälp i Tensta. Det händer något värt att berätta varje vecka. Förra veckan var det en elev som behövde hjälp att räkna ut 18 delat på 2. Idag var det en annan läxhjälpare som gjorde det intressant.

Jag tänker börja med förra veckans lurighet. Hur räknar man ut 18/2? (vill du veta vad som hände idag har jag gjort en fin liten underrubrik, så det är bara att scrolla ner) Jag skulle lära en tjej som går i åttan som inte kunde multiplikationstabellen. Hon sa att hon behövde hjälp med att räkna ut areor, så vi började att öva på det.

Jag ritade upp en ruta som var 1 cm x 1 cm stor och sa att den rutan var 1 cm² stor.
Sen ritade jag upp en ruta som var 3 cm x 2 cm stor och frågade hur många 1 cm²-rutor den innehöll. Tjejen räknade och kom fram till att det var sex stycken. Vi skrev ner arean som 6 cm².
Jag ritade upp ytterligare en rektangel, den här gången 7 cm x 6 cm stor. Hon började räkna rutorna men jag förklarade att det som är så bra med matte är att man kan slippa räkna saker.
Med sju rutor i varje rad och sex rader blir totala antalet rader 7 x 6. Hon gjorde uträkningen. 42 cm². Vi skrev ner det också. Jag fortsatte förklara att det enda man behöver göra är att ta basen gånger höjden.
Jag bad henne testa med den mindre rektangeln. Det visade sig att 2 x 3 gav precis samma svar som eleven hade fått när hon räknade varje enskild ruta! Och det var ju mycket lättare att bara multiplicera än att behöva räkna alla rutorna en och en.

Nu ville hon veta hur man räknar ut arean på en triangel. Jag ritade upp en triangeln i vår stora rektangel.
Hur många rutor täcker den gula triangeln? Den är ju hälften så stor som rektangeln så den måste täcka hälften av 42, det vill säga 21, rutor. Jag förklarade att den generella formeln för att räkna ut arean av en triangel var lika med basen gånger höjden delat på två.
Nu kom vi till uppgiften hon behövde hjälp med. Det var en triangel som hade basen sex och höjden tre.
Det började rätt bra. Hon räknade ut att basen gånger höjden, sex gånger tre, var lika med 18, men sen skulle hon dela på två. Hon gjorde en uppställning som går ut på att man försöker dela varje tal med två. Det fungerar jättebra när du ska dela till exempel 42 eller 68, där talen består av jämna siffror. Metoden blir inte så bra när du ska dela 18.
Hon gjorde en uppställning och mumlade "Ett går inte att dela på två, så då får jag flytta över ettan, men då står det 18 igen... det här går inte!" Hon sa att hon inte förstod och undrade hur man räknar ut 18 delat på två. Jag tänkte men det gör man inte, man bara vet att 18 delat på två är nio men jag sa inte det. (Jag hade kunnat säga att 18 delat på två är samma som 10 delat på två + 8 delat på två, alltså 5 + 4, dvs 9, men det kom jag inte på då). Istället bad jag henne leta upp sin multiplikationstabell.

"Eftersom vi delar på två måste svaret finnas i tvåans multiplikationstabell" sa jag "kan du hitta 18 i tvåans tabell?" Det dröjde inte mer än några sekunder innan hon ropade: "NIO!" och så var även den uppgiften löst.

Dagens lurighet - asiatisk mat
Okej, så dagens lurighet har varken med pedagogik eller matematik att göra. Jag och Matilda kände oss bara lite ägda, så jag tänkte dela med mig.

Vi hade sällskap på tunnelbanan av Emmie som också är läxhjälpare. Det var första gången vi träffade Emmie som såg ut att vara något år över 20. Matilda berättade om hur hon går och läser franska och frågade Emmie om hon kunde några språk förutom engelska och svenska.

"Jag kan kinesiska" sa Emmie och Matilda såg plötsligt inte alls lika stolt ut över sina franskakunskaper. "Ja, det är ju ett rätt stort språk" försökte Matilda men då visade det sig att Emmie pratade kantonesiska (eftersom hon är från Hong Kong) och inte mandarin.

Hursomhelst. Efter att konversationen studsat fram och tillbaka lite oroligt kom vi in på asiatisk mat. Matilda undrade om Emmie visste något ställe där man kunde få riktigt bra kinesisk mat. Emmie tvekade lite men sa sen ganska försiktigt "alltså, vi har ju en kinaresturang...". Matilda stod bara och gapade "jasså? var?"

"Ming Garden vid Medborgarplatsen" sa Emmie. Matilda gjorde sitt bästa för att placera restaurangen. Efter några rätt långa sekunder frågade hon "du menar DEN Ming Garden?" Emmie nickade.

Emmie föreslog en till kinakrog och frågade sen om Matilda var intresserad av japansk mat (vi hade pratat om Japan lite tidigare). Matilda förklarade att hon var intresserad av bra mat, om den var kinesisk eller japansk spelade inte så stor roll.

"För vi har en japansk restaurang också..." fortsatte Emmie.

Då slutade vi fråga om restauranger. Jag frågade däremot vad jag borde beställa om jag ville ha något typiskt kinesiskt (Pekinganka, men jag måste beställa minst ett dygn i förväg, om jag inte har så mycket framförhållning ska jag fråga efter det de i köket äter, för de äter något typiskt kinesiskt. Och jag kan alltid be om en nudelsoppa. Det finns tydligen inte någon nudelsoppa på menyn, men det spelar ingen roll, alla riktiga kinakrogar kan fixa en nudelsoppa i alla fall).